Hjärt- och lungräddning, som brukar förkortas hlr, är något som ofta hamnar i skymundan. Detta sker trots att det är något av det viktigaste som finns. Det handlar nämligen om att rädda liv.

För lite mer än sex år sedan skrev journalisten Jan Gradvall en text i Dagens nyheter om en livräddningskurs på Eriksdalsbadet. Många intressanta fakta kommer fram i artikeln, även om den inte är speciellt lång. Han skriver bland annat att han får veta av den som håller i kursen att i Stockholm kan fem procent av de boende ge hjärt- och lungräddning. I Seattle är motsvarande siffra femtio procent. Förhoppningsvis har andelen i Stockholm ökat något sedan artikeln skrevs, men det är knappast troligt att man kommit upp i Seattles siffror.

Varför är hlr viktigt?

Hjärt- och lungräddning handlar inte bara om hjärtat och lungorna, skriver Gradvall. Ett barn som drabbas av syrebrist i tre minuter kan få allvarliga hjärnskador. För en vuxen är motsvarande siffra fem minuter. Som tur är händer det inte ofta att barns hjärtan stannar. Däremot händer det på badhusen runt om i landet att äldre, överviktiga män drabbas av hjärtstillestånd i bastun. Av denna anledning är personalen på de flesta simhallar utbildade i hlr, och det finns även hjärtstartare i lokalerna.

En annan anledning till att det finns hjärtstartare är att ingen människa kan ge upprätthålla hlr i mer än tio minuter. Anledningen till detta är inte fysisk utan psykisk. Efter så lång tid klarar man inte den mentala press som det innebär att vara en annan människas länk till jordelivet.